Nu har det gått några dagar sen vi kom hem från den otroliga resan till Polen. Vi har landat i vardagen, en vardag vi nu värdesätter mycket högre än innan vi åkte. Resan var underbar, det har varit mycket känslor, skratt, lite tårar, det är en resa vi sent kommer glömma.

När jag (My) åkte iväg tänkte jag att jag skulle få uppleva något otroligt, vackert och betydelsefullt med en av mina bästa vänner, men det blev mycket mer än så. Jag fick flertal nya vänner, vänner som jag alltid haft omkring mig men inte sett. Och om jag inte hade åkt på resan skulle jag kanske aldrig ha funnit de vänskaperna. Jag fick även se med egna ögon hur fruktansvärt hemskt det kan gå till om man inte tar hand om varandra och värdesätter toleransen och jobbar för demokrati i världen.

När jag (Åsa) insåg att resan närmade sig ångrade jag flera gånger om att jag anmält mig att följa. Ångern kom ur rädsla för vad vi skulle möta, vilka tankar och känslor det skulle väcka. Samtidigt såg jag verkligen fram emot att få dela My`s upplevelser, och att få se såväl Polen som de laddade platserna Auschwitz och Birkenau… Så det var verkligen med blandade känslor jag klev på bussen vid Rosa Huset. Upplevelsen under resans 5 dygn överträffade mina förväntningar på alla sätt.
Jag och My fick på olika men ändå lika sätt uppleva nya vänskaper, vi fick nya insikter i hur viktigt det är att värdesätta och visa tacksamhet för det/dem vi har omkring oss. Lidande, sorg, vanmakt och maktstrukturer fick ett helt nytt ansikte för oss båda.

Från Auschwitz och Birkenau tar vi båda med oss hem; att ta vara på tiden man får med sin familj och värdesätta vår frihet vi har i ett demokratiskt land. Nya tankar kommer till oss varje dag, och de känns som om de verkar fortsätta komma hela tiden i olika situationer på olika sätt.  Endagsbesöket i Auschwitz verkar för oss utöka till att bli ett livslångt besök med nya tankar och infallsvinklar beroende på var vi befinner oss.

Resan har inte bara varit sorg, utan också glädje och gemenskap. Vi har haft många stunder under resan som varit fulla av glädje, som när alla resande gemensamt stod på det fina torget i Krakow och sjöng med många skratt och härlig gemenskap (tack Lukas med vänner som startade upp den aktiviteten) eller när vi shoppade med gamla och nya vänner i den stora gallerian och på Krakows gator, vad mycket roligt vi upplevde tillsammans då. Under shoppingturen fick vi också upptäcka hur vackert och mysigt Krakow är, så svårt att förstå vilket lidande som, i vår tid för inte så länge sen, hade sin uppstart på andra sidan kanalen i gettot, på grund av att några ansåg sina liv vara värda mer än någon annans (läs judes) liv.
Det får mig att tänka att vi som jobbar i förskola och skola aldrig får underskatta vikten av att aktivt och medvetet arbeta med värdegrunden och att hålla likabehandlingsplanerna som levande dokument. Allas lika värde kan inte nog betonas, och grundsynen för det bör läggas tidigt.

När vi nu sitter hemma så känner vi stor respekt för Auschwitz`s alla offer och tänker att det är en plats som förtjänar att besökas igen, en plats vars händelser aldrig får glömmas bort.

Tankar från My och Åsa

I morgon bitti kl 7 rullar bussen mot flygplatsen i Katowice och vi skall hem till vardagen. Gäller att inte bara packa ner kläder, grejer och det som inhandlats utan också de osynliga nya minnena och lärdomarna.

Gott att ännu en resa gjorts och som vanligt en förmån att dela den med goa människor. Tisdag kväll vid åtta-tiden rullar vi in i Mora.

Efter frukostens samtal om gårdagen i Auschwitz. Många delade med sig av sina minnesbilder, känslor och beslut. Beslut om att använda nyvunna perspektiv, visa tacksamhet, sprida kunskap. Samtalen blev känslosamma och vi tog fram både det vi fann. under dagen och sådant vi lämnade bakom oss . Upp och nedvänd perspektiv när vi blev påminda om guiden som berättade hur allt var så annorlunda. Det onda skedde i ljuset och inför allas ögon, det goda mellan vissa människor skedde i mörkret när t.ex någon gav en annan en bit mat.

Dagen sedan innehöll besök och lektion vid platsen för koncentrationslägret Plazow där vi pratade om de som tog ställning och var de som räddade livet på andra ofta med risk för sitt eget liv. Vi vet sällan vem av oss alla gånger men några är det som kommer att ha det som i ett visst ögonblick leder till beslut att agera, göra motstånd, vara den som räddar.

Dagen fick en fantastisk avslutning med gänget på torget. Fem elevers lilla installation och stilla staty slutade med stor underbar körsång, små grodorna i ring ”Halleluja” och med. fint sångstöd till den stolta mannen som stämde upp i den ukrainska nationalsången . Supernöjda väntade sedan fina hotellet. Som Andreas uttryckte det när vi kom hem från Auschwitz, ”Jag lämnade ett vandrarhem och kom tillbaka till ett lyxhotell”

Gårdagen innehöll mycket blandade känslor. Många blev säkert överraskade över hur stort det faktiskt var. Jag tror att även om man visade det eller inte så blev ALLA rörda av det vi fick uppleva. Denna upplevelse gav säkert många en insikt om hur det egentligen var ifrån vad vi trodde.

Mvh Sebastian Albert och Lukas

Gårdagen på Auschwitz var en dag full med blandade känslor och reaktioner. Våra onda fötter var ingenting jämfört med vad människorna där har varit med om. Det spelar ingen roll hur mycket man läser om det eller hur många filmer man ser, det är inget jämfört med att vara på plats. I början var det svårt att ta in vad som hänt på denna plats men desto längre in i lägret man kom desto verkligare blev det. Det är fortfarande svårt att ta in, ofattbart hur många som dog & hur grym människan kan vara.

Alla sa att Birkenau skulle vara stort så vi hade förväntat oss det. Men så stort som det egentligen var skulle jag aldrig kunna föreställa mig. Storleken på lägret representerade en bild av hur många människor som blev offer under förintelsen.

Besöken har satt sina spår i oss. Personliga beslut har tagits och vi blev nog lite bättre personer efter vi fick se detta. Många människor bör åka till Auschwitz 1&2 för att lära sig om hur livet är. Vad det är man kommer lära sig är individuellt. Beroende på vad det är i livet som är tufft och om vad som måste förbättras. Alla tar besöken olika men alla går därifrån med större kunskap och som bättre människor.

Sara, Filippa & Jessica

Reine höll en lektion för gruppen vid koncentrationslägret i Plazow.

Slut i kroppen och ont i fötterna, samtidigt som vi har många tankar å mycket känslor. Det var en av dom finaste resorna och mest lärorika. Det var och är verkligen svårt att sätta sig in och förstå vad som har hänt. Nu ser vi fram emot en mysig kväll med god mat och fina vänner.

Julia, Lovisa, Kiana, Carla.

Snart sovdags efter ännu en upplevelsrik dag i helvetet Auschwitz . Emelie påminde oss om orden som beskriver det ofattbara, en vacker vårdag som denna. Att helvetet kan vara så grönt? Vi tittade extra noga på de slitna trappstegen efter alla som bryr sig och som vill lära, påminnas, påverkas och försöka ta in det som inte går att omfatta i ord. Vi hade också Johans ord med oss: njut av det goda och lär av det onda. Vi. hörde orden om en elev skrev: på vår toleranslektion: ”En människa kan vara bäst men också det värsta vi kan möta.” Vi behöver göra allt vi kan för att hjälpa varandra att bli den bästa versionen av oss själva. Denna resa och det vi. gör tillsammans är en del i detta och ett steg på vägen mot en lite bättre värld. I morgon går resan vidare, den tar inte slut än på länge….