Snart sovdags efter ännu en upplevelsrik dag i helvetet Auschwitz . Emelie påminde oss om orden som beskriver det ofattbara, en vacker vårdag som denna. Att helvetet kan vara så grönt? Vi tittade extra noga på de slitna trappstegen efter alla som bryr sig och som vill lära, påminnas, påverkas och försöka ta in det som inte går att omfatta i ord. Vi hade också Johans ord med oss: njut av det goda och lär av det onda. Vi. hörde orden om en elev skrev: på vår toleranslektion: ”En människa kan vara bäst men också det värsta vi kan möta.” Vi behöver göra allt vi kan för att hjälpa varandra att bli den bästa versionen av oss själva. Denna resa och det vi. gör tillsammans är en del i detta och ett steg på vägen mot en lite bättre värld. I morgon går resan vidare, den tar inte slut än på länge….