Nu har det gått några dagar sen vi kom hem från den otroliga resan till Polen. Vi har landat i vardagen, en vardag vi nu värdesätter mycket högre än innan vi åkte. Resan var underbar, det har varit mycket känslor, skratt, lite tårar, det är en resa vi sent kommer glömma.

När jag (My) åkte iväg tänkte jag att jag skulle få uppleva något otroligt, vackert och betydelsefullt med en av mina bästa vänner, men det blev mycket mer än så. Jag fick flertal nya vänner, vänner som jag alltid haft omkring mig men inte sett. Och om jag inte hade åkt på resan skulle jag kanske aldrig ha funnit de vänskaperna. Jag fick även se med egna ögon hur fruktansvärt hemskt det kan gå till om man inte tar hand om varandra och värdesätter toleransen och jobbar för demokrati i världen.

När jag (Åsa) insåg att resan närmade sig ångrade jag flera gånger om att jag anmält mig att följa. Ångern kom ur rädsla för vad vi skulle möta, vilka tankar och känslor det skulle väcka. Samtidigt såg jag verkligen fram emot att få dela My`s upplevelser, och att få se såväl Polen som de laddade platserna Auschwitz och Birkenau… Så det var verkligen med blandade känslor jag klev på bussen vid Rosa Huset. Upplevelsen under resans 5 dygn överträffade mina förväntningar på alla sätt.
Jag och My fick på olika men ändå lika sätt uppleva nya vänskaper, vi fick nya insikter i hur viktigt det är att värdesätta och visa tacksamhet för det/dem vi har omkring oss. Lidande, sorg, vanmakt och maktstrukturer fick ett helt nytt ansikte för oss båda.

Från Auschwitz och Birkenau tar vi båda med oss hem; att ta vara på tiden man får med sin familj och värdesätta vår frihet vi har i ett demokratiskt land. Nya tankar kommer till oss varje dag, och de känns som om de verkar fortsätta komma hela tiden i olika situationer på olika sätt.  Endagsbesöket i Auschwitz verkar för oss utöka till att bli ett livslångt besök med nya tankar och infallsvinklar beroende på var vi befinner oss.

Resan har inte bara varit sorg, utan också glädje och gemenskap. Vi har haft många stunder under resan som varit fulla av glädje, som när alla resande gemensamt stod på det fina torget i Krakow och sjöng med många skratt och härlig gemenskap (tack Lukas med vänner som startade upp den aktiviteten) eller när vi shoppade med gamla och nya vänner i den stora gallerian och på Krakows gator, vad mycket roligt vi upplevde tillsammans då. Under shoppingturen fick vi också upptäcka hur vackert och mysigt Krakow är, så svårt att förstå vilket lidande som, i vår tid för inte så länge sen, hade sin uppstart på andra sidan kanalen i gettot, på grund av att några ansåg sina liv vara värda mer än någon annans (läs judes) liv.
Det får mig att tänka att vi som jobbar i förskola och skola aldrig får underskatta vikten av att aktivt och medvetet arbeta med värdegrunden och att hålla likabehandlingsplanerna som levande dokument. Allas lika värde kan inte nog betonas, och grundsynen för det bör läggas tidigt.

När vi nu sitter hemma så känner vi stor respekt för Auschwitz`s alla offer och tänker att det är en plats som förtjänar att besökas igen, en plats vars händelser aldrig får glömmas bort.

Tankar från My och Åsa